Direktlänk till inlägg 11 juli 2012
Både Linnea och min syster, "mata Udela är en upplevelse... ehe... O.o" Det vet jag med, haha, hon kan verkligen flyga på matskålen och låta samtidigt och hota mot allt som rör sig.
Så, när jag kom hem, förväntade jag mig en surkärring. Hon fanns inte där! Var mer den här "Matteeee! Där är du, vart har du varit?? ", myste med henne tills hon låg med halvslutna ögon och knapra tänder. Totalt livsfarlig. Not.
Hon är verkligen en typisk enmans kanin, om ens det alltid, ibland duger inte jag heller. Fast som min kompis brukar säga "Man märker verkligen att dom är dina kaniner" då dom liksom gärna checkar mig någon extra gång, även om dom kan vara framåt och nyfikna på alla.
Fäller gör hon också, haha, kolla fluffkinderna! Stod och plockade bort det värsta igår. Sådär får man inte se ut.